studenten 13

 
 
lite såhär såg det alltså ut i lördags när vi tog studenten. idag är det måndag och jag har börjat mina sex veckor som knegare innan jag flyr från kattne. vi får väl se hur det blir. 
 

om mp3 och att ta studenten

jag har längtat hela mitt liv efter att ta studenten. att lämna katrineholm och allting som sticker i bröstkorgen bakom mig och börja om någonstans, med någonting nytt, med nya ansikten i en ny stad. de senaste veckorna har det dock slagit mig vilket stort kliv det faktiskt är. hallå, jag är ju fortfarande världens minsta människa? vad vet jag om världen utanför? vad vet jag om jobb, högskolor, eget hem, vad vet jag om att träffa nya människor? jag som är den mest omständiga tafatta besvärliga människan i hela världshistorien? mina år i grundskolan har inte varit perfekta, men det är det enda jag förstår. det är det enda jag KAN. jag vet liksom inte om jag är redo att växa upp ännu.
 
i måndags hade min klass sin sista lektion i medieproduktion någonsin och hade fått i uppgift att sammanställa och redovisa hur våra tre gymnasieår varit, och jag kunde inte sluta gråta för det var första gången det faktiskt kändes verkligt. att denna vecka går vi tillsammans i korridorerna och sitter tillsammans i klassrummen och äter tillsammans i matsalen och sen aldrig mer. min klass, som är den enda gruppen jag faktiskt känt att jag hört hemma i någonsin, (herregud jag känner hur tårarna bränner som satan innanför ögonlocken nu) min klass som jag tycker så mycket om och som jag alltid alltid alltid kan vända mig till (okej nu tokgråter jag)
 
mina gymnasieår har varit fyllda av mer sorg än en människa egentligen kan bära, men de har också stärkt mitt självförtroende och mitt egna mående på så många olika grader och detta har jag min klass att tacka så himla mycket för. för i skolan, hur kasst saker och ting än har varit, har jag ALLTID kunnat skratta och vara mig själv. jag har kunnat må bra och tycka om saker även fast jag egentligen helst av allt vill kasta mig ut genom ett fönster. det är det allra värdefullaste jag haft och jag kommer aldrig någonsin att glömma bort hur bra de där människorna fått mig att må. jag förstår fortfarande inte hur jag har haft turen att få lära känna nitton helt underbara människor och jag vill inte förstå att detta är slutet för oss. herregud. nej.
 
rest in peace, mp3. vi var allra allra allra bäst. 
någonsin.
 
(om ni vill följa mig på twitter finns jag HÄR)

RSS 2.0